Chrysler PT Cruiser Detta är en riktig flopp. Det är inte bara en ful bil, den är dålig också. Idén att göra en retro-design på detta tema är förvisso kul, men sen slarvade Chrysler bort det genom att sätta dit en jättestor ful grill, moderna lysen och bulliga plastkofångare. Pinsamt dumt. Inte ens fälgarna kunde de få till. Ska man bygga retro så kan man väl ändå ta en titt på hur hjulen såg ut på den tiden man plankar. En PT Cruiser med djupa plåtfälgar, navkapslar och vita däckssidor, elegant kylargrill, runda lysen och kromade kofångare hade kunnat bli riktigt kul. Men så långt kunde designavdelningen uppenbarligen inte tänka...

Chrysler Prowler Men hallå! Vad är detta? En modernisering av en Hot Rod? Det värsta med denna bil är att den precis som PT CRuisern hade kunnat bli en kul bil, om inte formgivarna hade klantat till det i sista minuten. Den hånleende grillen, de bisarra och helt felplacerade framlysena, och framför allt - de groteskt överdimensionerade och ohyggligt fula sliprarna till kofångare. Denna bil blev ingen framgång för Chrysler. Får vi gissa varför? Tack och hej...!

Pontiac Sunfire När jag såg Hyundai Coupe första gången trodde jag inte att det gick att göra en fulare sportcoupe - men Pontiac har faktiskt lyckats att göra en snarlik bil, fast ÄNNU FULARE! Det är nästan värt en applåd.

Cadillac Seville 1985 Den första Cadillac Seville var en revolution inom amerikansk bildesign, eftersom den framgångsrikt kombinerade amerikansk vräkighet med europeisk stil - i en kompakt storlek. Men åren gick, och formen saggade betänkligt. Ett riktigt bottennapp var när Cadillac försökte kombinera brittisk konservatism (sluttande bakdel) med amerikansk stramhet - det brukar kallas för en skvader. Eller ansjovis med vaniljsås. Äckligt...

AMC Gremlin Denna bil är ett designmässigt skämt. Proportionerna är vansinniga, smaklösheten är regel, och klunsigheten är total. Denna avkapning av en bil hör till historiens absoluta bottennapp beträffande formgivning.

AMC Pacer X Ja, vad ska man säga...? AMC har ju inte gjort sig kända för god formgivning (med undantag för Javelin), så egentligen borde man inte bli överraskad. Men... detta kromtyngda påskägg, denna rymdfarkost ur en Scooby-Doo-film, denna omelett...

Plymouth Valiant 1960 Det vimlar förstås av erbarmligt fula plåtschabrak från Detroit, men på denna sida ska jag försöka koncentrera mig på de allra fulaste. Plymouth Valiant från 1960 är definitivt en av dem. Denna provkarta över omotiverade plåtveck, låtsasreservhjul på bakluckan (som för övrigt sluttar på ettt sätt som får bilen att se skitnödig ut), gapig grill (hallå - är vi hos tandläkaren, eller?), fettvalkar till fenor påde fram och bak. Den går helt enkelt fetbort.

Lincoln Continental 1958 Det är egentligen helt fantastiskt. Lincoln som lyckats hålla en superelegant stil ända sedan starten, med design som går från klarhet till klarhet, får plötsligt detta hangarskepp i boet. Snedögd, bucklig (ser krockad ut redan hos bilförsäljaren) och ENORMT STOR. Den bara sväller ut över sina bräddar och skapar en översvämning var den än kommer - våg efter våg av lackerad plåt och krom. I sin strävan efter originalitet har formgivarna undersökt var det INTE skulle vara motiverat med ett plåtveck - och där har man då raskt knölat till plåten lite till. En fenomenal orgie i smaklöshet.

Nash Rambler Station Wagon Man skulle kunna tro att Pacer och Gremlin var undantag, olyckor i arbetet - men jag vill visa hur dålig design kan fortplanta sig genom decennierna. AMC har sina rötter i Rambler, som har sina rötter i Nash. Så vi ska ta en titt på tre varianter av samma bil: 1956 Nash Rambler Station Wagon Groteskt knölig och överdriven grill, med lysena inklämda alltfär långt från skärmarnas ytterkanter, disharmoniska linjer i största allmänhet - men så värst av allt: taket. Denna grovt tillyxade påbyggnad utan någon som helst känsla för konsekvent linjeföring är det som faktiskt kvalificerar denna bil att vara med på denna hemsida. Men det blir värre. 1958 AMC Rambler Station Wagon Två år senare har bilen om möjligt blivit ännu fulare. Fenorna och takkonstruktionen gör att bilen ser ut som om någon har släppt den ner på en lastkaj, och därmed blivit avbruten på mitten - hela bakpartiet pekar liksom snett uppåt. Total disharmoni. Framsidan borde vi egentligen inte tala om - men det ska vi. Mitt i värsta McCarthy-eran producerar AMC en bil som ser ut som värsta politruk-släden, från Kina eller Ryssland. Smaklöst mycket grova kromribbor utan stil och elegans. Hemskt. 1960 AMC Rambler Custom Station Wagon Och man hoppas ju alltid att folk ska fatta - men ibland tar det lång tid. Se denna sanna föregångare till FIAT Doblo - ett hopplock av designelement som inte passar ihop alls, och en bakdel som ser ut som den ska ramla av närsomhelst. Och knäcken av taklinjen är fortfarande kvar. Hopplöst fall...

Ford Thunderbird Ford Thunderbird är ett fenomen. Först producerar Ford en klassiker - 1955-1957 T-Bird - som verkligen är en enormt lyckad design. Sen kommer ett vanskapt plåtmonster, tätt följt av ytterligare en klassiker - den tidiga 1960-tals-T-Birden, raketen på hjul. Sen kommer monster efter monster, blandat med intetsägande tråkbilar - och nu finns T-birden igen som en riktigt lyckad retro-design, och liksom med Mustangen har man hittat något bra genom att återvända till ursprunget. Den första floppen kom 1958-1960, då man släppte ut ett hangarfartyg på gatorna, en plåtvecksorgie utan slut. Märkligt nog blev den en storsäljare - men man kunde ju sitta fler i denna bil än i de föregående två-sitisiga åskfåglarna. Därefter kom en riktigt spännande bil - som snart slätades ut till något intetsägande och trist. Men ibland försökte man sticka ut, och då gjorde man det med besked - 1970 kom denna långnäbbade hybrid mellan en asgam och en metalliclackad babianrobot på tillväxthormoner. Slutligen visar jag också hur illa det kan gå när man anpassar sig till ett riktigt trist mode. I början av 1980-talet gjordes det väldigt många fula bilar i U.S.A., eftersom man var tvungen att anpassa sig efter nya miljönormer - bilarna behövde krympa, men man visste inte riktigt hur. Och så klämde man ihop bilarna bara. Som vore de bara halvvägs ihopklämda i en plåtpress - fyrkantiga och tillknölade. Denna T-bird från 1982 ser verkligen eländig ut - kissnödig, ihopklämd, övergiven, i bästa fall åthutad och utskälld.

Ford Taurus Den amerikanska varianten av Ford Scorpio. Lika degig, lika oengagerad, lika halvjäst och klunsig. En del bilar lyckas åtminstone vara fula med stil, eller tråkiga och alldagliga. Men Ford Taurus är något så ovanligt som både ful och tråkig. En riktig loser-bil. Usch!

Det kommer mera. Vänta bara...