Balders drömmar

- Översättning från isländskan av Erik Brate -

Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett



    1.
    Tillhopa voro alla
    asar på ting,
    och asynjorna
    alla vid samtal,
    och mycket rådslogo
    mäktige gudar,
    vi åt Balder drömmar
    bådade ofärd.

    2.
    Upp steg Oden,
    åldrige härskarn,
    och på Sleipner
    sadel lade.
    Han red ned därifrån
    åt Nivlhel till
    och mötte hunden,
    som från Hels rike kom.

    3.
    Han var blodig
    framtill på bröstet
    och gläfste länge
    mot galdernas fader.
    Fram red Oden,
    fasta marken dånade;
    och till Hels höga
    hus han kom.

    4.
    Då red Oden
    öster om dörren,
    där vara han visste
    valans gravplats.
    För den döda trollkvinnan
    dödsgalder läste han,
    tills tvungen hon uppstod
    och talade, fast död.

    5.
    »Vem är det bland män,
    för mig okända,
    som till tunga färden
    tvingat mig?
    Snöad över av snö
    och slagen av regn,
    dränkt var jag i dagg,
    död var jag länge.»

    Oden sade:
    6.
    »Vägtam jag heter,
    och är son av Valtam.
    Ur underjorden tala!
    Jag från övervärlden minns det.
    Åt vem äro bredda
    på bänkarne ringar
    och fagra långpallar
    belagda med guld?»

    Valan sade:
    7.
    »Här mjödet bryggt
    åt Balder står,
    den skira drycken
    ligger sköld över;
    asasönerna
    äro ivrigt väntade.
    Tvungen jag talade,
    nu skall jag tiga.»

    Oden sade:
    8.
    »Tig icke, vala!
    Jag vill vidare fråga,
    tills allt jag känner;
    jag vill yttermera veta,
    vem skall Balder
    till bane bliva
    och livet från Odens
    ättling röva.»

    Valan sade:
    9.
    »Höder bär hit ned
    höge hjälten;
    han skall Balder
    till bane bliva
    och livet från Odens
    ättling röva.
    Tvungen jag talade,
    nu skall jag tiga.»

    Oden sade:
    10.
    »Tig icke, vala!
    Jag vill vidare fråga,
    tills allt jag känner;
    jag vill yttermera veta,
    vem Höders hätskhet
    hämna skall
    eller Balders baneman
    på bålet lägga.»

    Valan sade:
    11.
    »Rind föder Vale
    i vänstersalar,
    denne Odens son kämpar,
    en enda natt gammal;
    sin hand han ej tvättar
    eller huvudet kammar,
    förr'n på bålet han lägger
    Balders fiende.
    Tvungen jag talade,
    nu skall jag tiga.»

    Oden sade:
    12.
    »Tig icke, vala!
    Jag vill vidare fråga,
    tills allt jag känner;
    jag vill yttermera veta,
    vad de möar heta,
    som häftigt gråta
    och slunga mot himlen
    hörnen av seglen.»

    Valan sade:
    13.
    »Du är icke Vägtam,
    som dig vara jag trodde,
    snarare Oden,
    åldrige härskarn.»

    Oden sade:
    »Du är ingen vala
    eller vis kvinna,
    snarare trenne
    tursars moder.»

    Valan sade:
    14.
    »Rid hem nu, Oden,
    över hedern din glad.
    Männen här
    du ej mera besöke,
    förrän Loke slipper
    lös ur bojorna
    och de, som röja allt undan,
    till ragnarök komma.»


Upp | Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett