Den Poetiska Eddan - förord

I Erik Brates översättning från isländska

Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett



Detta är den poetiska Eddan, eller den äldre Eddan - även kallad Edda Saemundar, och innehåller sånger skrivna efter fornnordiska versmått.
Detta verk skall icke förväxlas med Snorre Sturlassons Edda, även kallad den prosaiska eddan, eller den yngre Eddan, som huvudsakligen är skriven på prosa med små inslag av vers.

Om stavrim

De fornnordiska versmåtten använder inte slutrim, som vi är vana vid, utan allitterationer eller stavrim. Det betyder att de tryckstarka stavelserna ska låta likadant i början. Detta lever kvar i dag i en del svenska talesätt som "räven raskar", "en grön grangren", "Staffan var en stalledräng" eller "bagare Bengtsson bakar bara brända bullar bakom berget". Här i Linköping säger infödingarna "ränna Roxen runt i rödrutig regnrock", med sina mycket speciella mjuka r-ljud.

Alla konsonantljud stavrimmar med sig själva, ett typexempel är ramsan om bagare Bengtsson. Specialfall är sk-, sp- och st-, som här räknas som egna ljud. Orden skopa och stapel stavrimmar alltså inte, däremot stavrimmar skopa och skaka. Alla andra s-ord (utom sje-ljuden) stavrimmar inbördes. Alla vokaler anses som ett enda ljud, så orden ansvar, elak, otur och övning stavrimmar alla med varandra.

Märk att Göte, hjul, jacka och ljuster alla har j-ljud och därför stavrimmar med varandra. Ordet gelé har däremot sje-ljud och stavrimmar i stället med sjukdom, skjuta och stjärna. Det är hela tiden lätet, och aldrig stavningen som avgör.

Märk också att det ska vara betonade stavelser som ska stavrimma. Detta var inget problem för vikingarna, eftersom det bara är lånord som har annat än första stavelsen betonad. Orden bagare och bedragare stavrimmar inte, med däremot orden bedragare och duktig.

Om versmåtten

Det vanligaste fornnordiska versmåttet kallas fornyrdislag och har strofer om åtta rader, indelade i fyra fjärdingar. Varje fjärding har en uddrad och en jämnrad. Varje rad har två betonade stavelser. Den första betonade stavelsen i jämnraden kallas huvudstav och måste stavrimma med endera eller båda av de betonade stavelserna i uddraden. I den här elektroniska utgåvan har jämnraderna dragits in något åt höger. Det är fornyrdislag och ett exempel är Valans spådom.

I den poetiska eddan förekommer ofta ett versmått som på isländska kallas ljodahattur och som har sex rader per strof. Varje halva av strofen inleds med två rader som bildar en fjärding, precis som i fornyrdislag. Sedan kommer en rad med tre betonade stavelser varav minst två ska stavrimma med varandra. Denna ensamma rad har i den elektroniska utgåvan dragits ut något åt vänster, för att göra mönstret tydligare. Ett exempel på ljodahattur är den Höges sång.

Om Översättaren; Erik Brate

Översättaren Erik Brate var en tidig svensk språkforskare. Han föddes 1857 och dog 1924, därav den gamla verbböjningen och ålderdomliga stilen.



Upp | Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett