Gripers spådom

- Översättning från isländskan av Erik Brate -

Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett



Griper hette Eylimes son, broder till Hjordis; han rådde över land och var klokast av alla människor och spåkunnig. Sigurd red ensam och kom till Gripers sal.

Sigurd var lätt igenkännlig; han träffade en man utanför salen, som kallade sig Geiter. Honom tilltalade Sigurd och frågar:


    1.
    »Vem bor väl här
    i denna borg?
    Vad kalla krigarne
    konungen över folket?»

    Geiter sade:
    »Griper heter
    hövdingen över män,
    som fasta jorden
    och folket styr.»

    Sigurd sade:
    2.
    »Är vise härskaren
    hemma i landet?
    Skall kungen med mig
    komma till tals?
    Okänd man
    önskar hans samtal;
    fort jag vill
    finna Griper.»

    Geiter sade:
    3.
    »Den glade konungen
    skall Geiter spörja,
    vem mannen är,
    som möta vill Griper.»

    Sigurd sade:
    »Sigurd jag heter,
    av Sigmund boren,
    men Hjordis är
    hjältens moder.»

    4.
    Då gick Geiter
    åt Griper att säga:
    »Härute står kommen
    en okänd man;
    ädel han är
    till utseendet;
    inför dig, konung,
    han komma vill.»

    5.
    Då träder krigarnes
    konung ur salen
    och hjärtligt hälsar
    hjälten, som kommit:
    »Välkommen, Sigurd!
    Vi såg jag dig ej förr?
    Men du, Geiter,
    om Grane tag hand!»

    6.
    De togo till att språka
    och tala om mycket,
    när rådvisa männen
    råkade varandra.

    Sigurd sade:
    »Säg mig, morbror,
    om du ser förut,
    hur livet för Sigurd
    löpa skall?»

    Griper sade:
    7.
    »En man skall du bliva,
    mest ärad under sol,
    och alla furstar
    överlägsen,
    slösande guld
    men snålande flykt,
    ädel att åse
    och i ord vis.»

    Sigurd sade:
    8.
    »Säg, kloke konung,
    klarare än jag spörjer,
    vis, för Sigurd,
    om se du tycker dig,
    vad först skall ske
    till framgång för mig,
    då ur din gård
    gått jag har.»

    Griper sade:
    9.
    »Först skall du, furste,
    din fader hämna
    och allt ont
    åt Eylime straffa;
    du skall Hundings
    hårda, djärva
    söner fälla
    och seger vinna.»

    Sigurd sade:
    10.
    »Säg, ädle konung,
    min släkting, för mig,
    med stor klokhet,
    då förstånd vi tala;
    ser du för Sigurd
    snara bragder,
    som högst stiga
    mot himlens valv?»

    Griper sade:
    11.
    »Ensam du skall dräpa
    ormen den glänsande,
    som glupsk ligger
    på Gnitaheden.
    Du skall båda
    till bane varda,
    Regin och Favner;
    rätt säger Griper.»

    Sigurd sade:
    12.
    »Ymnig blir min rikedom,
    om jag utföra kan
    i världen den strid,
    som visst du spår mig.
    Tänk dig om;
    förtälj än längre,
    vad mera skall hända
    i mitt liv!»

    Griper sade:
    13.
    »Favners bo
    du finna skall
    och föra bort
    den fagra skatten.
    Guld skall du lasta
    på Granes bogar;
    ryktbar av striden,
    du rider till Gjuke.»

    Sigurd sade:
    14.
    »Med kloka ord
    för konungen skall du,
    modige furste,
    än mera säga.
    Hos Gjuke är jag gäst
    och går därifrån;
    vad skall mera hända
    i mitt liv?»

    Griper sade:
    15.
    »På fjället sover,
    furstens dotter,
    bjärt i brynja
    efter bane på Helge.
    Vassa svärdet
    svänga skall du,
    med Favners bane
    brynjan rista.»

    Sigurd sade:
    16.
    »Bruten är brynjan,
    bruden begynner
    att tala, då vivet
    vaknat ur sömnen.
    Vad säger sedan
    till Sigurd jungfrun,
    som till fördel
    för fursten bliver?»

    Griper sade:
    17.
    »Hon skall dig, ryktbare,
    runor lära,
    alla, som människor
    ernå vilja,
    och på varje mål
    av människor tala,
    och helande läkedom.
    Var lycklig, konung!»

    Sigurd sade:
    18.
    »Lyktat är nu detta,
    lärd är visdomen,
    och redo jag är
    att rida därifrån.
    Tänk dig om,
    förtälj än längre,
    vad mera skall hända
    i mitt liv!»

    Griper sade:
    19.
    »Hinna skall du
    Heimers bygder
    och glad komma
    till kungen som gäst.
    Slut är nu, Sigurd,
    vad jag såg av framtiden;
    längre fram det Griper
    ej lönt är att spörja

    Sigurd sade:
    20.
    »Ängslan mig vållar
    det ord, du sade,
    ty, furste, längre
    fram du ser.
    För mycken sorg
    för Sigurd vet du,
    därför, Griper,
    den du ej säger.»

    Griper sade:
    21.
    »Av livet ditt
    låg mig ungdomen
    ljusast före
    att genomskåda.
    Med rätta jag icke
    räknas för vis,
    ej heller för framsynt;
    vad jag förutsåg, är borta.»

    Sigurd sade:
    22.
    »Ovan jord
    ingen jag vet
    som framtiden ser
    fjärmare än Griper.
    Du skall ej dölja,
    fast dåligt det är
    och mig min ställning
    menlig bliver.»

    Griper sade:
    23.
    »Med laster är icke
    ditt liv dig bestämt,
    låt, ädle furste,
    lära dig det;
    ty minnas skall ditt namn,
    medan människor leva,
    du vållare av vapnens
    vinande storm!»

    Sigurd sade:
    24.
    »Illa sker mig.
    Skiljas måste
    Sigurd från fursten,
    då så är.
    Visa mig vägen,
    om du vill, morbroder!
    I livet på förhand
    allt ligger bestämt.»

    Griper sade:
    25.
    »Nu skall för Sigurd
    Jag säga noga,
    då drotten mig
    därtill nödgar.
    Veta du skall,
    att jag visst icke ljuger:
    en dag åt dig,
    döden är ämnad.»

    Sigurd sade:
    26.
    »Vrede jag vill ej
    från väldige konungen
    men goda råd
    av Griper få.
    Nu vill visst jag veta,
    fast ej väl behagligt,
    vad som dig synes
    Sigurd vänta.»

    Griper sade:
    27.
    »En flicka är hos Heimer,
    fager att åse,
    och Brynhild henne
    borgmännen nämna,
    dotter till Budle,
    men bålde konungen,
    Heimer, fostrar
    hårdsinta mön.»

    Sigurd sade:
    28.
    »Vad gör det mig,
    att en mö finnes,
    fager att åse,
    fostrad hos Heimer?
    Det skall du, Griper,
    grant mig säga,
    ty ödet mitt
    allt du förutser.»

    Griper sade:
    29.
    »Hon gör, att glädjen
    går ifrån dig,
    Heimers fosterdotter,
    fager att åse.
    Sömn du ej sover,
    ej om sak dömer,
    på man du ej aktar,
    om ej mön du ser.»

    Sigurd sade:
    30.
    »Vad skall till lisa
    lända Sigurd?
    Säg du det, Griper,
    om se du tycker dig!
    Kan jag mön
    till maka vinna,
    denna furstens
    fagra dotter?»

    Griper sade:
    31.
    »I skolen alla
    eder svära
    fullt och fast,
    få I skolen hålla.
    Gästat en natt
    du gjort hos Gjuke,
    så minns du ej mera
    mön hos Heimer.»

    Sigurd sade:
    32.
    »Vad för nagot?
    Nämn mig det, Griper!
    Ser du flyktighet
    i furstens lynne,
    då bryta löftet
    mot bruden jag skall,
    som jag trodde mig älska
    av all min själ?»

    Griper sade:
    33.
    »Du snärjes, ädling,
    av annans svek,
    för Grimhilds list
    du lida skall.
    Hon vill giva dig
    ljushårig mö,
    sin egen dotter;
    anslag hon spinner.»

    Sigurd sade:
    34.
    »Blir jag med Gunnar
    och hans bröder svåger
    och går att taga
    Gudrun till äkta?
    Fullgott gifte
    fursten då hade,
    om ånger icke
    ängslade mig.»

    Griper sade:
    35.
    »Svika dig Grimhild
    söka skall,
    egga dig att bedja
    om Brynhilds hand
    för Gunnars räkning,
    goterfurstens;
    raskt furstens moder
    färden du lovar.»

    Sigurd sade:
    36.
    »Något menligt mig möter,
    det märker jag grant;
    svårligen vacklar
    Sigurds ställning,
    om bedja jag skall
    till brud åt en annan
    den sköna mö,
    som själv jag älskar.»

    Griper sade:
    37.
    »I skolen alla
    eder svära,
    Gunnar och Hogne
    och du, hövding, den tredje.
    Då på vägen I ären,
    växlen I skepnad,
    Gunnar och du;
    Griper ej ljuger.»

    Sigurd sade:
    38.
    »Vad är skälet till det?
    Vi skola vi skifta
    sätt och utseende
    samman på vägen?
    Annan falskhet
    följa det torde,
    mycket elak.
    Säg mera, Griper!»

    Griper sade:
    39.
    »Gunnars skepnad
    och skick du har,
    ditt eget tal
    och tankekraft.
    Du fäster den käcka
    fosterdottern
    till Heimer, men henne
    till hustru ej får.»

    Sigurd sade:
    40.
    »Mycket illa det mig tyckes.
    Usel bland män
    skall Sigurd sägas,
    då sådant sker.
    List jag icke
    lägga vill
    mot furstedottern,
    den främsta, jag vet.»

    Griper sade:
    41.
    »Du, härens hövding,
    härlig du skall
    vila hos mön,
    som din moder hon vore.
    Därför skall minnas,
    medan människor leva,
    du folkens furste,
    ditt frejdade namn.»

    Sigurd sade:
    42.
    »Skall Gunnar äga
    den goda till hustru,
    ryktbar bland män
    - berätta mig, Griper! -
    fast trenne nätter
    hans trotsiga brud
    har sovit hos mig?
    Sådant har ej timat.»

    Griper sade:
    43.
    »Samman skola bådas
    bröllop drickas,
    Sigurds och Gunnars,
    i Gjukes salar.
    Hamn I växlen,
    då hem I kommit,
    till själen var
    sig själv förbliver.»

    Sigurd sade:
    44.
    »Hur skall sedan
    svågerskapet
    till gamman oss bliva,
    Griper, säg det!
    Skall det Gunnar
    till glädje lända
    eller mig själv
    skänka hugnad?»

    Griper sade:
    45.
    »Du minns ederna åter,
    kan ingenting säga,
    du unnar Gudrun
    äktenskapets lycka;
    men Brynhild som bortslumpad
    brud sig tycker,
    den sluga söker
    med svek att hämnas.»

    Sigurd sade:
    46.
    »Vad skall bruden
    som böter taga,
    för att vi smidde
    svek mot vivet?
    Hon äger av mig
    eder svurna,
    inga fyllda,
    och föga kärlek.»

    Griper sade:
    47.
    »Hon skall gå
    att Gunnar säga,
    att icke du aktade
    ederna väl,
    då Gjukes arving,
    den ädle konungen,
    all sin lit
    på ditt löfte satte.»

    Sigurd sade:
    48.
    »Vad för något!
    Nämn mig det, Griper!
    Skall sant det vara,
    som säges om mig,
    eller ljuger på mig
    hjältekvinnan
    och på sig själv?
    Skönjer du det, Griper?»

    Griper sade:
    49.
    »Ej väl, av vrede
    och värkande sorg,
    dig mäktiga bruden
    bemöta skall.
    Den goda kvinnan
    du kränkte icke,
    dock drottningen I
    bedrogen med list.»

    Sigurd sade:
    50.
    »Skall Gunnar, den kloke,
    Och Guttorm och Hogne
    av hennes eggelse
    sig hetsa låta?
    Skola Gjukes söner
    svärden bloda
    på mig, sin svåger?
    Säg du det, Griper!»

    Griper sade:
    51.
    »Gruvligt det Gudrun
    går till hjärtat;
    dig hennes bröder
    din bane vålla.
    Till intet bliver
    all glädje sedan
    för visa vivet;
    det vållar Grimhild.

    52.
    Det hugna dig skall,
    du härens ledare,
    att den lyckan för furstens
    liv är bestämd:
    ej märkligare man
    ovan mullen skall födas
    under solens säte
    än, Sigurd, du anses.»

    Sigurd sade:
    53.
    »Skiljoms i vänskap!
    Man skickelsen ej motstår.
    Väl har du, Griper,
    vad jag ville, gjort.
    Visst du skulle
    vackrare spå
    livet åt mig,
    om du mäktade det.»


Upp | Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett