Groas sång

- Översättning från isländskan av Erik Brate -

Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett



    Sonen sade:
    1.
    »Vakna nu, Groa!
    Vakna, goda kvinna!
    Dig jag väcker vid de dödas dörrar,
    om du minnes det,
    att du manade din son
    att komma till kumlet vid din grav.»

    Modern sade:
    2.
    »Vad angeläget har
    min enda son?
    Vad ont har överfallit dig,
    då din moder du kallar,
    som i mullen är kommen
    och ur människors värld har vandrat?»

    Sonen sade:
    3.
    »Ett styggt spelbord
    ställde åt mig onda kvinnan,
    hon som famnade min fader,
    då hon bjöd mig vandra,
    dit man vet är omöjligt,
    till möte med Menglod.»

    Modern sade:
    4.
    »Lång är färden,
    farvägar långa,
    lång är människors längtan.
    Om det varder så,
    att din vilja du får,
    efter nornors skön det då sker.»

    Sonen sade:
    »Sjung för mig galdrar,
    som goda äro!
    Bärga, moder, ditt barn!
    Jag är rädd, att på vägen
    jag råkar i olycka.
    En yngling för ung jag är.»

    Modern sade:
    »Jag sjunger dig den första,
    som man fördelaktig säger
    - den sjöng Rane för Rind -
    att från axeln du skjuter,
    vad dig elakt tyckes.
    Led du själv dig själv!

    7.
    Den andra jag dig sjunger,
    om ute på vägar
    du skall utan glädje gå.
    Nornans huldhet
    dig hägne överallt,
    fast du dig smädad ser!

    8.
    Jag sjunger dig den tredje,
    om sjudande älvar
    dig forsa till livets förlust.
    Horn och Rud hädan
    till Hel strömma,
    men städs minskas de må för dig!

    9.
    Den fjärde jag dig sjunger,
    om fiender stå
    färdiga att föra dig till galgen.
    Deras håg må sig ändra
    till hugnad för dig,
    deras sinne till vänskap sig vända!

    10.
    Den femte jag dig sjunger,
    om fjättrar bliva
    dig bundna om armar och ben.
    Lösetrollsång låter jag
    framför läggen sjungas,
    låset då av lemmarna springer,
    och ifrån fötterna fjättern.

    11.
    Den sjätte jag dig sjunger,
    om i sjögång du kommer
    varre, än någon vet.
    Lugn på sjö
    i ditt skepp må komma
    och förläne dig fridsäll färd!

    12.
    Den sjunde jag dig sjunger,
    om med skärpa dig kniper
    frosten på höga fjället.
    Må likens kyla
    ditt kött ej fördärva!
    Må hullet vid lemmarne hållas!

    13.
    Jag sjunger dig den åttonde,
    om på skymningens väg
    du nås av natten ute,
    att dess mindre måtte
    dig men göra
    en kristen död kvinna.

    14.
    Jag sjunger dig den nionde,
    om du skiftar ord
    med resen, som rosar sig av vapen.
    Må mål och mannavett
    i minne och hjärta
    dig givas nog att dig hjälpa!

    15.
    Far du nu aldrig,
    där fara är uppenbar,
    och må ogagn din älskog ej hindra!
    På jordfast sten
    jag stod inom dörrgången,
    medan dig trollsång jag täljde.

    16.
    Bär med dig härifrån
    din moders ord, son,
    och låt dem bo i ditt bröst,
    ty lycka till fullo
    skall i livet du ha,
    så länge du mina ord minnes.»


Upp | Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett