Hyndlas sång

- Översättning från isländskan av Erik Brate -

Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett



    Freja sade:
    1.
    »Vakna, du möars mö!
    Vakna, min väninna,
    Hyndla, min syster,
    som i hålan bor!
    Nu är ramsvart mörker;
    rida skola
    vi två till Valhall,
    till vigda helgedomen.

    2.
    Bedjom Härfader
    blid oss vara.
    Han giver guld
    till gåva åt följet.
    Åt Hermod han givit
    hjälm och brynja,
    och åt Sigmund
    svärd till skänks.

    3.
    Han giver seger åt somliga,
    och åt somliga rikedom,
    vältalighet åt många,
    och vett åt andra;
    han giver vind åt vikingar,
    verskonst åt skalder,
    mannamod giver han
    åt mången kämpe.

    4.
    Till Tor skall jag blota
    och bedja därom,
    att han alltid mot dig vill
    uppriktig vara;
    dock ej gärna han har att göra
    med jättars brudar.

    5.
    Tag nu en av dina ulvar
    ut ur stallet,
    lät med min galt den
    löpa tillsammans.
    Sen är min galt
    att gudavägen trampa;
    jag vill ej min härliga
    häst betunga.»

    Hyndla sade:
    6.
    »Falsk är du, Freja,
    då du frestar mig.
    Visserligen ser du på oss
    så med dina ögon,
    men din vän har du visst
    med på Valhallsfärden,
    Ottar den unge,
    Innsteins son.»

    Freja sade:
    7.
    »Dårad är du, Hyndla;
    drömma jag tror dig,
    då du tror vännen min med
    på Valhallsfärden,
    där som galten glänser,
    den guldborstige,
    krigsgalten,
    som konstrikt mig gjorde
    dvärgar tvänne,
    Dain och Nabbe.

    8.
    På samma gång i sadlarne
    sitta vi skola
    och om härskares
    härkomst tala,
    de gamla ätter,
    som från gudarne kommit.

    9.
    Vad de slagit
    om välska guldet,
    Ottar den unge
    och Angantyr.
    Ens skyldighet är det
    att sköta om,
    att fursten får fadersarv
    efter fränderna sina.

    10.
    Ett altar han mig gjorde,
    uppfört av stenar,
    nu har stenen av glöden
    till glas blivit;
    han färgade den på nytt
    med nötblod röd,
    på asynjor alltid
    Ottar trodde.

    11.
    Nu låt mig om forna
    förfäder höra
    och uppräkna
    bland ätter människor!
    Vad finnes av skjoldungar,
    vad av skilvingar,
    vad av audlingar,
    vad av ylvingar?
    Vad är friboret
    vad är fursteboret,
    bland män mest urval
    i Midgårds skygd?»

    Hyndla sade:
    12.
    »Du är, Ottar,
    till Innstein son,
    men Innstein var
    till Alf den gamle,
    Alf var till Ulv,
    Ulv till Säfare,
    och Säfare
    till Svan den röde.

    13.
    Till maka hade din fader,
    din moder, den smyckade,
    prästinnan Ledis
    lär hon ha hetat;
    hennes fader var Frode,
    och Friund moder,
    all denna ätt
    var yverborna man.

    14.
    Ale var förut
    ansenligast av män,
    Halvdan före honom
    högst av skjoldungar;
    frejdade voro de fejder
    dessa furstar hållit;
    hans verk blevo kända
    till världens ända.

    15.
    Som måg åt Eymund
    mäktigare blev han,
    med sval svärdsegg
    han Sigtrygg dräpte,
    äktade Almveig,
    ypperst av kvinnor,
    de födde och ägde
    aderton söner.

    16.
    Därav äro skjoldungar,
    därav äro skilvingar,
    därav audlingar,
    därav ynglingar,
    därav friboret,
    därav fursteboret,
    bland män mest urval
    i Midgårds skygd;
    allt är det din ätt
    Ottar enfaldige.

    17.
    Hildigunn var
    hennes moder,
    barn till Svava
    och Säkonung;
    allt är det din ätt
    Ottar enfaldige!
    Det är av vikt, att du vet det.
    Vill du än längre?

    18.
    Gift var Dag med Tora,
    hjältemodern,
    i ätten där föddes
    de yppersta kämpar:
    Fradmar och Gyrd
    och Frekarne båda,
    Am och Josurmar,
    Alf den gamle;
    Det är av vikt, att du vet det.
    Vill du än längre?

    19.
    Deras vän var Ketil,
    Klypps arvinge,
    han var morfader
    till din moder.
    Där var Frode
    förr än Kare,
    och av Hild blev
    Haalv född.

    20.
    Därnäst kom Nanna,
    Nockves dotter;
    släkt med din fader
    hennes son blev genom gifte;
    det är fornåldrig frändskap .
    Fram går jag längre;
    båda jag känner:
    Brodd och Hörver.
    Allt är det din ätt,
    Ottar enfaldige!

    21.
    Isolv och Asolv,
    söner till Olmod,
    och till Skurhild,
    Skeckils dotter;
    du skall yttermera medtaga
    många furstar.
    Allt är det din ätt,
    Ottar enfaldige.

    22.
    Gunnar balk,
    Grim hårdskave,
    Torer järnsköld,
    Ulv den gapande.

    23.
    [Hervard, Hjorvard,
    Rane, Angantyr]
    Bue och Brame,
    Barre och Reivner,
    Tind och Tyrving
    och två Haddingar.
    Allt är det din ätt,
    Ottar enfaldige!

    24.
    Österut i Bolm
    borna voro
    Arngrims söner
    och Eyfuras.
    Gnyet från bärsärkar
    bröt med mångahanda ont
    över land och vatten,
    som om en låga fore.
    Allt är det din ätt,
    Ottar enfaldige!

    25.
    Jag känner båda:
    Brodd och Hörver;
    i Rolf gamles kämpaskara
    tjänade båda.
    Alla stammade
    från Jormunrek,
    måg till Sigurd
    - hör sagan min -
    den folkens furste,
    som dräpte Favner.

    26.
    Den väldige hjälten
    fran Volsung stammade
    och Hjordis räknade
    fran Raudung sin ätt,
    men Eylime
    från audlingar,
    Allt är det din ätt,
    Ottar enfaldige!

    27.
    Gunnar och Hogne,
    Gjukes söner,
    och sammaledes Gudrun
    deras syster.
    Guttorm var icke
    av Gjukes ätt,
    dock var han broder
    till bådadera.
    Allt är det din ätt,
    Ottar enfaldige!

    28.
    Harald hildetand
    hade till föräldrar:
    Rörek ringslungarn
    och rika Aud,
    Aud den stormrika
    Ivars dotter,
    men Radbard var
    Randvers fader;
    vigda åt gudarne
    voro dessa.
    Allt är det din ätt,
    Ottar enfaldige!

    29.
    Elva var
    asarnes antal,
    när Balder sjönk
    på banetuvan.
    Det villig att hämna
    sig Vale sade
    och slog sin broders
    baneman ihjäl.
    Allt är det din ätt,
    Ottar enfaldige!

    30.
    Balders fader
    var Burs son;
    Frej ägde Gärd;
    hon till Gymer var dotter,
    av jättars ätt,
    och till Aurboda;
    därtill var Tjatse
    deras frände,
    skadelystne jätten,
    Skade var hans dotter.

    31.
    Mycket vi säga dig
    och minnas mera;
    jag väntar, att han må veta det.
    Vill du än längre?

    32.
    Hake var bäst
    bland barnen av Vedna,
    och Hjorvard var
    Vednas fader;
    Heid och Rosstjov
    Rimnes släkt.

    33.
    Alla valor
    från Vidolv äro,
    alla värsta trollkarlar
    från Vilmeid komma,
    de som sejd bruka
    från Svarthovde,
    alla jättar
    äro från Ymer komna.

    34.
    Mycket vi säga dig
    och minnas mera;
    jag väntar, att han må veta det.
    Vill du än längre?

    35.
    En blev född
    i urtiden,
    en gudason
    med gudakraft;
    frejdad av vapen,
    han föddes till världen
    av jättemör nio
    vid jordens rand.

    36.
    Mycket vi säga dig
    men minnas mera;
    jag väntar, att han må veta det.
    Vill du än längre?

    37.
    Gjalp honom födde,
    Greip honom födde,
    Eistla födde honom
    och Eyrgjava;
    honom födde Ulvrun
    och Angeyja,
    Imd och Atla
    och Jarnsaxa.

    38.
    Han starkare gjordes
    av jordens kraft,
    av svalkall sjö
    och svinablod.

    39.
    Mycket jag säger dig
    men minnes mera;
    jag väntar, att han må veta det.
    Vill du än längre?

    40.
    Loke fodde ulven
    med Angrboda
    och Sleipner
    med Svadilfare.
    Bland alla en trollpacka
    tycktes värst;
    hon var från Byleists
    broder kommen.

    41.
    Loke åt ett hjärta;
    på lindens bränder
    fann han halvsvedd
    hugsten av en kvinna.
    Lopt blev havande
    av den leda kvinnan;
    därav har vart vidunder
    i världen kommit.

    42.
    Havet går av stormbyar
    mot himmelen själv,
    löper över land
    och luften ger vika.
    Därav komma snöfall
    och snabba vindar.
    Då är undergång åt gudar
    av ödet besluten.

    43.
    En blev född,
    av alla den störste,
    starkare gjord
    av jordens kraft.
    I rikedom främst
    denne furste är,
    förbunden genom släktskap
    med boplatser alla.

    44.
    Då kommer en annan,
    ännu mäktigare,
    hans namn jag dock icke
    nämna vågar;
    få kunna längre
    framåt se,
    än Oden skall
    ulven möta.»

    Freja sade:
    15.
    »Bär minnesöl
    at min galt,
    att han kan alla orden
    komma i håg
    och tälja detta tal
    på tredje morgonen,
    när Angantyr och han
    ättartal räkna.»

    Hyndla sade:
    46.
    »Snabbt drag hädan!
    Att sova mig lyster;
    av mig får du föga,
    som främjar din önskan.
    Du löper, ädla,
    ute på nätterna,
    som Heidrun brukar
    med bockarne ränna.

    47.
    Du sprang efter Od
    alltid trånande,
    men än flere fått
    i din famn komma.
    Du löper, ädla,
    ute på nätterna,
    som Heidrun brukar
    med bockarne ränna.»

    Freja sade:
    48.
    »Eld jag tänder
    kring trollkvinnan,
    att du bort hänfrån
    dig icke bärgar.»

    Hyndla sade:
    49.
    »Eld ser jag brinna
    och jorden bolma;
    sitt liv de flesta
    lösa måste.
    Bär du då åt Ottar
    öl till handa,
    etterblandat,
    med onda förebud!»

    Freja sade:
    50.
    Ditt ords förebud
    skall intet göra
    fast du bådar oss ont,
    du, brud åt jätten.
    Den kostliga drycken
    han dricka skall;
    jag beder alla gudar
    Ottar hjälpa.»


Upp | Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett