Lokasenna - Loketrätan

- Översättning från isländskan av Erik Brate -

Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett



Äger, som med ett annat namn hette Gymer, hade tillrett öl åt asarne, när han hade fått den stora kitteln, såsom nu är sagt. Till detta gästabud kommo Oden och Frigg, hans hustru. Tor kom icke, ty han var österut. Siv, Tors hustru, var där; Brage och Idun, hans hustru. Tyr var där; han var enhänt: Fenrisulven slet handen av honom, när han blev bunden. Där var Njord och hans hustru Skade, Frej och Freja, Vidar, Odens son. Loke var där, och Frejs tjänare Böggver och Beyla. Många voro där av asar och alfer.

Äger hade två tjänare: Fimafeng och Elder. Där hade man lysande guld för eldsljus; ölet bars fram av sig självt; stället var lyst i helig frid. Man lovordade mycket, huru goda Ägers tjänare voro. Loke tålte icke höra detta utan slog ihjäl Fimafeng. Då skakade asarne sina sköldar och skreko åt Loke och jagade honom bort till skogen, och sedan gingo de åter att dricka, Loke skyndade tillbaka och träffade Elder ute; Loke tilltalade honom:


    1.
    »Säg du mig, Elder,
    utan att ett enda
    steg du framåt stiger,
    varom här inne
    vid ölet tala
    segergudarnes söner.»

    Elder sade:
    2.
    »Om vapen tala
    och sin visade mandom
    segergudarnes söner;
    av asar och alfer,
    som här inne äro,
    ingen i ord är din vän.»

    Loke sade:
    3.
    »In skall jag gå
    i Ägers sal
    att akt på gillet ge;
    ondska och ilska
    för jag åt asars söner
    och blandar dem så men i mjödet.»

    Elder sade:
    4.
    »Vet du, om du in går
    i Ägers sal
    att akt på det gillet ge;
    om skällsord på gudar
    och skymf du öser,
    torka de nog det på dig.»

    Loke sade:
    5.
    »Vet du, Elder,
    om vi två skola
    strida med stickande ord;
    svar jag skall
    i svar bliva,
    om för mycket du säger emot.»


Sedan gick Loke in i salen. Men när de, som sutto där, sågo, vem som kommit in, tystnade de alla:


    Loke sade:
    6.
    »Törstig jag hit
    till hallen kom,
    Lopt, från långan väg
    att asarne bedja,
    det en de mig giva
    dråplig dryck av mjöd.

    7.
    Vi tigen I så,
    I trumpna gudar,
    att målet ni mistat ha?
    Visen mig sittplats
    att vara på vid gillet
    eller på dörren mig driven!»

    Brage sade:
    8.
    »Visa dig sittplats
    att vara på vid gillet
    asarne aldrig göra,
    ty asarne veta
    åt vad folk de skola
    ypperligt gille giva.»

    Loke sade:
    9.
    »Minns du, Oden,
    när vi i urtiden
    blandade blod tillsamman;
    öl smaka
    du sade dig ej skola,
    om det ej at oss båda bures.»

    Oden sade:
    10.
    »Res dig då, Vidar,
    och låt vargens fader
    sitta i vårt samkväm,
    på det att ej Loke
    oss lasta må
    här i Ägers hall.»


Då steg Vidar upp och hällde i åt Loke, men innan han drack, tilltalade han asarne:


    11.
    »Hell eder, asar!
    Hell, asynjor!
    Hell, alla heliga gudar!
    Blott den asagud icke,
    som inåt sitter
    på bänken, nämligen Brage!»

    Brage sade:
    12.
    »Häst och svärd
    av mina håvor jag dig giver,
    och så bötar dig ock Brage en ring,
    på det du ej asarne
    elakhet visar.
    Gör gudarne ej dig gramse!»

    Loke sade:
    13.
    »Häst och armringar,
    du alltid skall
    båda sakna, Brage;
    av asar och alfer,
    som här inne äro,
    är du i fejd fegast
    och för skott skrämdast.»

    Brage sade:
    14.
    »Vore jag utanför,
    som nu inne jag är
    uti Ägers sal,
    ditt huvud jag bure
    i handen på mig;
    litet det vore för din lögn.»

    Loke sade:
    15.
    »Dristig är du, där du
    sitter,
    du dylikt ej skall göra,
    du Brage, som på bänken prålar.
    Till vapen grip,
    om vred du är!
    Den tappre sig icke betänker.»

    Idun sade:
    16.
    »Jag beder dig, Brage,
    vid barnen vara,
    egna och upptagna,
    att till Loke du ej talar
    lastande ord
    här i Ägers hall.»

    Loke sade:
    17.
    »Tig du, Idun»
    Av alla kvinnor
    jag menar dig mangalnast vara,
    sen du lade dina armar,
    lysande tvagna,
    kring din broders baneman.»

    Idun sade:
    18.
    »Till Loke jag ej talar
    lastande ord
    här i Ägers hall.
    Brage jag lugnar,
    som är lustig av ölet.
    Jag vill ej, att vreda ni kämpa.»

    Gevjon sade:
    19.
    »Varför skolen I två asar inne här
    strida med stickande ord?
    Loke vet, att gyckel
    liknar Brage
    och allt levande vill honom väl.»

    Loke sade:
    20.
    »Tig du, Gevjon!
    Nu talar jag om,
    huru ditt hjärta den ljuse
    svennen besvek,
    som dig smycke gav
    och som dig famna fick.»

    Oden sade:
    21.
    »Tokig är du, Loke,
    och har tappat förståndet
    då du Gevjon gramse dig gör,
    ty världens öden
    vet hon alla
    och skönjer så väl som jag själv.»

    Loke sade:
    22.
    »Tig du, Oden!
    Aldrig du rätt
    kunde dela lyckan i drabbning;
    ofta skänkte du den,
    som du skänka ej skulle,
    den sämre nämligen, seger.»

    Oden sade:
    23.
    »Vet du, skänkte jag den,
    som jag skänka ej skulle,
    den sämre nämligen, seger,
    åtta vintrar var du
    under jorden
    kor mjölkande och kvinna;
    där barn du till världen bringat,
    det för skamlig omanlighet skattas.

    Loke sade:
    24.
    »Också sejd man sade dig
    öva på Samsö,
    du valors vidskepelse brukte;
    i gestalt av trollkarl
    du strövade kring världen;
    det för skamlig omanlighet skattas.»

    Frigg sade:
    25.
    »Edra öden
    skolen I aldrig
    nämna om för någon,
    vad ni båda asar
    i urtiden gjorde;
    det forna förblive folk fjärran!»

    Loke sade:
    26.
    »Tig du, Frigg!
    Du är Fjorgyns mö,
    och mangalen mycket du varit;
    Vee och Vile
    lät du, Vidrers hustru,
    båda två dig taga i famn.»

    Frigg sade:
    27.
    »Vet, om här inne
    i Ägers sal
    jag hade son av Balders sinne,
    ut du ej komme
    från asarnes söner,
    slag dig i vrede sloges.»

    Loke sade:
    28.
    Ȁn mer vill du, Frigg,
    att jag meddelar dig
    av obehagliga ämnen!
    Jag rår därför,
    att du rida ej ser
    Balder sedan till salen.»

    Freja sade:
    29.
    »Tokig är du, Loke,
    då du förtäljer
    edra nedrigheter öppet;
    alla framtidens öden
    tror jag Frigg veta,
    änskönt hon dem själv ej säger.»

    Loke sade:
    30.
    »Tig du, Freja;
    Dig till fullo jag känner;
    du vanära visst icke saknar;
    de asar och alfer,
    som här inne äro,
    ha alla dina älskare varit.

    Freja sade:
    31.
    »Falsk är din tunga;
    framdeles, tror jag,
    skall den dig ådraga ofärd;
    vreda äro dig asar,
    så ock asynjor,
    med bedrövelse hem du skall draga.»

    Loke sade:
    32.
    »Tig du, Freja!
    En trollpacka är du
    och mängd med mycket men,
    sedan blida makter
    med din broder dig beträdde,
    och fult skämde, Freja, du dig ut.»

    Njord sade:
    33.
    »Föga det gör,
    om fruntimmer sig
    äkta män eller älskare skaffa;
    men ett under det är,
    att en omanlig as
    kommit hit in, som barn har burit.»

    Loke sade:
    34.
    »Tig du, Njord!
    Till östlig trakt
    du gick som gisslan för gudar.
    Hymers mör nyttjade
    till nattkärl dig,
    med sitt vatten vätte din mun.»

    Njord sade:
    35.
    »Den lisa jag fick,
    då jag långt härifrån
    som gisslan för gudarne gick;
    en son mig föddes,
    som fiende ej har,
    en ädling bland asar han synes.»

    Loke sade:
    36.
    »Håll nu, Njord,
    och hov visa!
    Ej längre det lönligt jag håller:
    med syster din
    fick du sådan son
    och är dock ej värre än van var.»

    Tyr sade:
    37.
    »Frej är bäst
    bland bålda hjältar
    uti gudars gårdar;
    mö han ej grämer
    eller mans hustru
    och löser ur länkar envar.»

    Loke sade:
    38.
    »Tig du, Tyr!
    Två du kunde
    aldrig att ena sig bringa.
    Högra handen,
    henne vill jag nämna,
    som Fenrer ifrån dig slet.»

    Tyr sade:
    39.
    »Handen mig rövats
    men Rodvitner dig,
    oss båda vallar saknaden sorg.
    Ej heller ulven har det bra,
    som bunden skall
    i bojor ragnarök bida.»

    Loke sade:
    40.
    »Tig du, Tyr!
    Min tillfälligtvis
    var den son, som din hustru hade;
    aldrig du fick
    en aln eller penning
    för oförrätten, din usling!»

    Frej sade:
    41.
    »Ulven ser jag ligga
    framför åns mynning,
    tills makternas samband slites.
    Tiger du ej,
    du torde bredvid
    fjättras, du fiende lede!

    Loke sade:
    42.
    »Med guld du köpte dig
    Gymers dotter
    och sålde så ditt svärd,
    men när Muspells söner
    över Mörkskog rida,
    vad vapen värjer dig då, usling?»

    Böggver sade:
    43.
    »Om jag anor ägde
    som Ingunar-Frej
    och bebodde så ståtligt ställe,
    till mindre än märg
    jag malde dig, olycksfågel,
    och lamsloge alla dina lemmar.»

    Loke sade:
    44.
    »Vad är det för en varelse,
    som vifta jag ser
    och sniket snappa?
    Vid Frejs öron
    du alltid torde vara
    och under kvarnarna kraxa .»

    Böggver sade:
    45.
    »Böggver jag heter,
    men hetsig mig vara
    gudar och människor mena.
    Här jag därav rosas,
    att Ropts söner
    alla dricka öl tillsammans.»

    Loke sade:
    46.
    »Tig du, Byggver»
    Bra du ej kunde
    skifta bland männen mat,
    och i bänkplatsens halm
    man dig hitta ej kunde,
    när män i vapenskifte möttes.»

    Heimdall sade:
    47.
    »Rusig är du, Loke,
    rent från vettet;
    vi låter du ej hejda dig, Loke;
    ty dryckenskap
    driver envar
    att ej tänka på vad han talar.»

    Loke sade:
    48.
    »Tig du, Heimdall!
    Tidigt blev dig
    ett ledsamt liv bestämt:
    rak skall du alltid
    i ryggen vara
    och som gudars väktare vaka.»

    Skade sade:
    49.
    »Lätt till mods är du, Loke!
    Länge skall du ej så
    springa lös och ledig;
    ty på kantig klippa
    med kalle sonens tarmar
    skola gramse gudar dig binda.»

    Loke sade:
    50.
    »Om på kantig klippa
    med kalle sonens tarmar
    gramse gudar mig binda,
    så vet, den förste och siste
    i fejden jag var,
    när Tjatse förlorade livet.»

    Skade sade:
    51.
    »Om den förste och siste
    i fejden du var,
    när Tjatse förlorade livet,
    så vet, från min helgedom
    och heliga fält
    för dig skola kalla råd komma.»

    Loke sade:
    52.
    »Lättare i målet
    mot Lauveys son du var,
    då du bjöd mig in till din bädd;
    nämnas får slikt,
    om vi noga skola
    uppräkna alla våra fel.»


Då gick Siv fram och hällde i en kristallbägare mjöd åt Loke och sade:


    53.
    »Hell dig, Loke!
    Här får du bägarn,
    full med flerårigt mjöd,
    på det du ensamt mig
    bland asars söner
    låter fri fran fel vara.»


Han tog emot hornet och drack därav:


    54.
    »Ensam du vore,
    om du så vore,
    aktsam och ärbar mot maken;
    en jag vet
    och med visshet känner,
    som har Lorrides hustru förlett,
    och det var den lömske Loke.»

    Beyla sade:
    55.
    »Fjällen alla darra,
    nu drager, tror jag,
    hemifran Lorride hit
    Han tysta skall
    den som här tillmälen ger
    och grovt människor och
    gudar beskyller.»

    Loke sade:
    56.
    »Tig du, Beyla!
    Du är Byggvers hustru
    och mängd med mycket men;
    ett värre utskum
    kom ej bland asars söner;
    smörjig är du, deja, och smetig.»

    Då kom Tor dit och sade:
    57.
    »Tig, ditt kräk!
    Dig skall min krafthammar,
    Mjollner, målet betaga;
    ditt huvud slår jag
    av halsen på dig
    och så blir det slut med ditt liv.»

    Loke sade:
    58.
    »Jordens son
    in i salen nu kommit;
    vi väsnas du så väldigt, Tor?
    Då vagar du icke,
    när med vargen du skall kämpa
    och han slukar Segerfader hel.»

    Tor sade:
    59.
    »Tig, ditt kräk!
    Dig skall min krafthammar,
    Mjollner, målet betaga.
    Upp jag dig slungar
    och i österled;
    sedan dig ingen ser.»

    Loke sade:
    60.
    »Om österfärderna dina
    aldrig du skall
    säga människor mycket,
    sedan i handskens tumme
    ihop du kröp, kämpe,
    och tycktes du då Tor ej vara.»

    Tor sade:
    61.
    Tig, ditt kräk!
    Dig skall min krafthammar,
    Mjollner, målet betaga.
    Min högra hand dig slår
    med hammarn, som drap Rungner,
    så att i dig vart ben
    blir bräckt.»

    Loke sade:
    62.
    »Ett långt liv
    leva jag hoppas,
    fast du mig med hammaren hotar.
    Skarpskrumpna remmar
    tycktes dig Skrymers vara,
    du mäktade ej matsäcken öppna,
    höll på att svälta ihjäl, fastän sund.»

    Tor sade:
    63.
    »Tig, ditt kräk!
    Dig skall min krafthammar,
    Mjollner, målet betaga.
    Rungners dråpare
    skall dig till dödsriket skicka
    långt under likgrinden nedan.»

    Loke sade:
    64.
    »Jag sade inför asar,
    och inför asars söner
    det, vartill lusten mig lockat;
    men ensamt för dig
    skall ut jag gå,
    ty jag vet, att du slår
    till slut.

    65.
    Ölgille gjorde du, Äger,
    men aldrig du skall
    mera gästabud göra;
    all din egendom,
    som här inne är,
    må lågan leka över
    och bränna dig bak på ryggen!»


Men efter detta dolde sig Loke i Franangers fors i laxskepnad; där togo asarne honom. Han blev bunden med sin son Nares tarmar, men hans son Narve blev till en varg.
Skade tog en etterorm och fäste upp den över ansiktet på Loke, och etter dröp ur den. Sigyn, Lokes hustru, satt där och höll ett fat under ettret.
När fatet var fullt, bar hon ut ettret. Men under tiden dröp ettret på Loke. Då ryckte han till så hårt, att hela jorden skälvde därav, och det kallas nu jordskalv.


Upp | Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett