Äger, som med ett annat namn hette Gymer, hade tillrett öl åt asarne, när han hade fått den stora kitteln, såsom nu är sagt. Till detta gästabud kommo Oden och Frigg, hans hustru. Tor kom icke, ty han var österut. Siv, Tors hustru, var där; Brage och Idun, hans hustru. Tyr var där; han var enhänt: Fenrisulven slet handen av honom, när han blev bunden. Där var Njord och hans hustru Skade, Frej och Freja, Vidar, Odens son. Loke var där, och Frejs tjänare Böggver och Beyla. Många voro där av asar och alfer. Äger hade två tjänare: Fimafeng och Elder. Där hade man lysande guld för eldsljus; ölet bars fram av sig självt; stället var lyst i helig frid. Man lovordade mycket, huru goda Ägers tjänare voro. Loke tålte icke höra detta utan slog ihjäl Fimafeng. Då skakade asarne sina sköldar och skreko åt Loke och jagade honom bort till skogen, och sedan gingo de åter att dricka, Loke skyndade tillbaka och träffade Elder ute; Loke tilltalade honom: 1. »Säg du mig, Elder, utan att ett enda steg du framåt stiger, varom här inne vid ölet tala segergudarnes söner.» Elder sade: 2. »Om vapen tala och sin visade mandom segergudarnes söner; av asar och alfer, som här inne äro, ingen i ord är din vän.» Loke sade: 3. »In skall jag gå i Ägers sal att akt på gillet ge; ondska och ilska för jag åt asars söner och blandar dem så men i mjödet.» Elder sade: 4. »Vet du, om du in går i Ägers sal att akt på det gillet ge; om skällsord på gudar och skymf du öser, torka de nog det på dig.» Loke sade: 5. »Vet du, Elder, om vi två skola strida med stickande ord; svar jag skall i svar bliva, om för mycket du säger emot.» Sedan gick Loke in i salen. Men när de, som sutto där, sågo, vem som kommit in, tystnade de alla: Loke sade: 6. »Törstig jag hit till hallen kom, Lopt, från långan väg att asarne bedja, det en de mig giva dråplig dryck av mjöd. 7. Vi tigen I så, I trumpna gudar, att målet ni mistat ha? Visen mig sittplats att vara på vid gillet eller på dörren mig driven!» Brage sade: 8. »Visa dig sittplats att vara på vid gillet asarne aldrig göra, ty asarne veta åt vad folk de skola ypperligt gille giva.» Loke sade: 9. »Minns du, Oden, när vi i urtiden blandade blod tillsamman; öl smaka du sade dig ej skola, om det ej at oss båda bures.» Oden sade: 10. »Res dig då, Vidar, och låt vargens fader sitta i vårt samkväm, på det att ej Loke oss lasta må här i Ägers hall.» Då steg Vidar upp och hällde i åt Loke, men innan han drack, tilltalade han asarne: 11. »Hell eder, asar! Hell, asynjor! Hell, alla heliga gudar! Blott den asagud icke, som inåt sitter på bänken, nämligen Brage!» Brage sade: 12. »Häst och svärd av mina håvor jag dig giver, och så bötar dig ock Brage en ring, på det du ej asarne elakhet visar. Gör gudarne ej dig gramse!» Loke sade: 13. »Häst och armringar, du alltid skall båda sakna, Brage; av asar och alfer, som här inne äro, är du i fejd fegast och för skott skrämdast.» Brage sade: 14. »Vore jag utanför, som nu inne jag är uti Ägers sal, ditt huvud jag bure i handen på mig; litet det vore för din lögn.» Loke sade: 15. »Dristig är du, där du sitter, du dylikt ej skall göra, du Brage, som på bänken prålar. Till vapen grip, om vred du är! Den tappre sig icke betänker.» Idun sade: 16. »Jag beder dig, Brage, vid barnen vara, egna och upptagna, att till Loke du ej talar lastande ord här i Ägers hall.» Loke sade: 17. »Tig du, Idun» Av alla kvinnor jag menar dig mangalnast vara, sen du lade dina armar, lysande tvagna, kring din broders baneman.» Idun sade: 18. »Till Loke jag ej talar lastande ord här i Ägers hall. Brage jag lugnar, som är lustig av ölet. Jag vill ej, att vreda ni kämpa.» Gevjon sade: 19. »Varför skolen I två asar inne här strida med stickande ord? Loke vet, att gyckel liknar Brage och allt levande vill honom väl.» Loke sade: 20. »Tig du, Gevjon! Nu talar jag om, huru ditt hjärta den ljuse svennen besvek, som dig smycke gav och som dig famna fick.» Oden sade: 21. »Tokig är du, Loke, och har tappat förståndet då du Gevjon gramse dig gör, ty världens öden vet hon alla och skönjer så väl som jag själv.» Loke sade: 22. »Tig du, Oden! Aldrig du rätt kunde dela lyckan i drabbning; ofta skänkte du den, som du skänka ej skulle, den sämre nämligen, seger.» Oden sade: 23. »Vet du, skänkte jag den, som jag skänka ej skulle, den sämre nämligen, seger, åtta vintrar var du under jorden kor mjölkande och kvinna; där barn du till världen bringat, det för skamlig omanlighet skattas. Loke sade: 24. »Också sejd man sade dig öva på Samsö, du valors vidskepelse brukte; i gestalt av trollkarl du strövade kring världen; det för skamlig omanlighet skattas.» Frigg sade: 25. »Edra öden skolen I aldrig nämna om för någon, vad ni båda asar i urtiden gjorde; det forna förblive folk fjärran!» Loke sade: 26. »Tig du, Frigg! Du är Fjorgyns mö, och mangalen mycket du varit; Vee och Vile lät du, Vidrers hustru, båda två dig taga i famn.» Frigg sade: 27. »Vet, om här inne i Ägers sal jag hade son av Balders sinne, ut du ej komme från asarnes söner, slag dig i vrede sloges.» Loke sade: 28. »Än mer vill du, Frigg, att jag meddelar dig av obehagliga ämnen! Jag rår därför, att du rida ej ser Balder sedan till salen.» Freja sade: 29. »Tokig är du, Loke, då du förtäljer edra nedrigheter öppet; alla framtidens öden tror jag Frigg veta, änskönt hon dem själv ej säger.» Loke sade: 30. »Tig du, Freja; Dig till fullo jag känner; du vanära visst icke saknar; de asar och alfer, som här inne äro, ha alla dina älskare varit. Freja sade: 31. »Falsk är din tunga; framdeles, tror jag, skall den dig ådraga ofärd; vreda äro dig asar, så ock asynjor, med bedrövelse hem du skall draga.» Loke sade: 32. »Tig du, Freja! En trollpacka är du och mängd med mycket men, sedan blida makter med din broder dig beträdde, och fult skämde, Freja, du dig ut.» Njord sade: 33. »Föga det gör, om fruntimmer sig äkta män eller älskare skaffa; men ett under det är, att en omanlig as kommit hit in, som barn har burit.» Loke sade: 34. »Tig du, Njord! Till östlig trakt du gick som gisslan för gudar. Hymers mör nyttjade till nattkärl dig, med sitt vatten vätte din mun.» Njord sade: 35. »Den lisa jag fick, då jag långt härifrån som gisslan för gudarne gick; en son mig föddes, som fiende ej har, en ädling bland asar han synes.» Loke sade: 36. »Håll nu, Njord, och hov visa! Ej längre det lönligt jag håller: med syster din fick du sådan son och är dock ej värre än van var.» Tyr sade: 37. »Frej är bäst bland bålda hjältar uti gudars gårdar; mö han ej grämer eller mans hustru och löser ur länkar envar.» Loke sade: 38. »Tig du, Tyr! Två du kunde aldrig att ena sig bringa. Högra handen, henne vill jag nämna, som Fenrer ifrån dig slet.» Tyr sade: 39. »Handen mig rövats men Rodvitner dig, oss båda vallar saknaden sorg. Ej heller ulven har det bra, som bunden skall i bojor ragnarök bida.» Loke sade: 40. »Tig du, Tyr! Min tillfälligtvis var den son, som din hustru hade; aldrig du fick en aln eller penning för oförrätten, din usling!» Frej sade: 41. »Ulven ser jag ligga framför åns mynning, tills makternas samband slites. Tiger du ej, du torde bredvid fjättras, du fiende lede! Loke sade: 42. »Med guld du köpte dig Gymers dotter och sålde så ditt svärd, men när Muspells söner över Mörkskog rida, vad vapen värjer dig då, usling?» Böggver sade: 43. »Om jag anor ägde som Ingunar-Frej och bebodde så ståtligt ställe, till mindre än märg jag malde dig, olycksfågel, och lamsloge alla dina lemmar.» Loke sade: 44. »Vad är det för en varelse, som vifta jag ser och sniket snappa? Vid Frejs öron du alltid torde vara och under kvarnarna kraxa .» Böggver sade: 45. »Böggver jag heter, men hetsig mig vara gudar och människor mena. Här jag därav rosas, att Ropts söner alla dricka öl tillsammans.» Loke sade: 46. »Tig du, Byggver» Bra du ej kunde skifta bland männen mat, och i bänkplatsens halm man dig hitta ej kunde, när män i vapenskifte möttes.» Heimdall sade: 47. »Rusig är du, Loke, rent från vettet; vi låter du ej hejda dig, Loke; ty dryckenskap driver envar att ej tänka på vad han talar.» Loke sade: 48. »Tig du, Heimdall! Tidigt blev dig ett ledsamt liv bestämt: rak skall du alltid i ryggen vara och som gudars väktare vaka.» Skade sade: 49. »Lätt till mods är du, Loke! Länge skall du ej så springa lös och ledig; ty på kantig klippa med kalle sonens tarmar skola gramse gudar dig binda.» Loke sade: 50. »Om på kantig klippa med kalle sonens tarmar gramse gudar mig binda, så vet, den förste och siste i fejden jag var, när Tjatse förlorade livet.» Skade sade: 51. »Om den förste och siste i fejden du var, när Tjatse förlorade livet, så vet, från min helgedom och heliga fält för dig skola kalla råd komma.» Loke sade: 52. »Lättare i målet mot Lauveys son du var, då du bjöd mig in till din bädd; nämnas får slikt, om vi noga skola uppräkna alla våra fel.» Då gick Siv fram och hällde i en kristallbägare mjöd åt Loke och sade: 53. »Hell dig, Loke! Här får du bägarn, full med flerårigt mjöd, på det du ensamt mig bland asars söner låter fri fran fel vara.» Han tog emot hornet och drack därav: 54. »Ensam du vore, om du så vore, aktsam och ärbar mot maken; en jag vet och med visshet känner, som har Lorrides hustru förlett, och det var den lömske Loke.» Beyla sade: 55. »Fjällen alla darra, nu drager, tror jag, hemifran Lorride hit Han tysta skall den som här tillmälen ger och grovt människor och gudar beskyller.» Loke sade: 56. »Tig du, Beyla! Du är Byggvers hustru och mängd med mycket men; ett värre utskum kom ej bland asars söner; smörjig är du, deja, och smetig.» Då kom Tor dit och sade: 57. »Tig, ditt kräk! Dig skall min krafthammar, Mjollner, målet betaga; ditt huvud slår jag av halsen på dig och så blir det slut med ditt liv.» Loke sade: 58. »Jordens son in i salen nu kommit; vi väsnas du så väldigt, Tor? Då vagar du icke, när med vargen du skall kämpa och han slukar Segerfader hel.» Tor sade: 59. »Tig, ditt kräk! Dig skall min krafthammar, Mjollner, målet betaga. Upp jag dig slungar och i österled; sedan dig ingen ser.» Loke sade: 60. »Om österfärderna dina aldrig du skall säga människor mycket, sedan i handskens tumme ihop du kröp, kämpe, och tycktes du då Tor ej vara.» Tor sade: 61. Tig, ditt kräk! Dig skall min krafthammar, Mjollner, målet betaga. Min högra hand dig slår med hammarn, som drap Rungner, så att i dig vart ben blir bräckt.» Loke sade: 62. »Ett långt liv leva jag hoppas, fast du mig med hammaren hotar. Skarpskrumpna remmar tycktes dig Skrymers vara, du mäktade ej matsäcken öppna, höll på att svälta ihjäl, fastän sund.» Tor sade: 63. »Tig, ditt kräk! Dig skall min krafthammar, Mjollner, målet betaga. Rungners dråpare skall dig till dödsriket skicka långt under likgrinden nedan.» Loke sade: 64. »Jag sade inför asar, och inför asars söner det, vartill lusten mig lockat; men ensamt för dig skall ut jag gå, ty jag vet, att du slår till slut. 65. Ölgille gjorde du, Äger, men aldrig du skall mera gästabud göra; all din egendom, som här inne är, må lågan leka över och bränna dig bak på ryggen!» Men efter detta dolde sig Loke i Franangers fors i laxskepnad; där togo asarne honom. Han blev bunden med sin son Nares tarmar, men hans son Narve blev till en varg. Skade tog en etterorm och fäste upp den över ansiktet på Loke, och etter dröp ur den. Sigyn, Lokes hustru, satt där och höll ett fat under ettret. När fatet var fullt, bar hon ut ettret. Men under tiden dröp ettret på Loke. Då ryckte han till så hårt, att hela jorden skälvde därav, och det kallas nu jordskalv. Upp | Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett