Trymskvida - Kvädet om Trym

- Översättning från isländskan av Erik Brate -

Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett



    1.
    Vred var Ving-Tor,
    när han vaknade,
    och sin hammare
    han saknade;
    han riste på sitt skägg,
    han ruskade sitt hår;
    Jordens son
    satt och trevade.

    2.
    Det första ord,
    han fällde, var detta:
    »Hör nu, Loke,
    vad här jag säger,
    som ingen vet
    vare sig på jorden
    eller i höga himlen:
    hammarn från asaguden stulits.»

    3.
    De gingo till Frejas
    fagra gårdar,
    och det första ord,
    han fällde, var detta:
    »Vill du mig, Freja,
    din fjäderhamn låna,
    om jag min hammare
    hitta kunde?»

    Freja sade:
    4.
    »Jag gåve den dig ock,
    fast av guld den vore,
    satte i din hand,
    fast den vore av silver.»

    5.
    Loke flög då,
    fjäderhamnen ven,
    tills han kom utanför
    asars gårdar
    och jagade in
    i jättars bygder.

    6.
    Trym satt å högen,
    tursadrotten,
    snodde tränsar av guld
    åt tikarna sina
    och manen jämnade
    på manken av hästarna.

    Trym sade:
    7.
    »Hur är det med asar?
    Hur är det med alfer?
    Vi har ensam du givit dig
    in i jättebygderna?»
    Loke sade:
    »Illa är med asar,
    illa är med alfer.
    Håller du Lorrides
    hammare gömd?»

    Trym sade:
    8.
    »Jag håller Lorrides
    hammare gömd
    åtta mil
    under jorden.
    Ingen densamma
    återhämtar,
    om ej Freja till mig
    han för som hustru.»

    9.
    Loke då flög,
    fjäderhamnen ven,
    tills han jagade ut
    ur jättarnes bygder
    och kom inom
    asars gårdar.
    Han mötte Tor
    mitt på gården,
    och det första ord,
    han fällde, var detta:

    10.
    »Har målet du nått,
    såsom möda du haft?
    Säg i luften
    långa tidenden!
    Ofta den sittande
    sviker minnet,
    och den liggande
    med lögn kommer.»

    Loke sade:
    11.
    »Målet jag nått
    och möda jag haft.
    Trym har din hammare,
    tursarnes drott.
    Ingen densamma
    återhämtar
    om ej Freja till honom
    han för som hustru.»

    12.
    De gå att den fagra
    Freja träffa,
    och det första ord,
    han fällde, var detta:
    »Bind dig, Freja,
    i brudelin;
    vi två skola åka
    till tursarnes värld.»

    13.
    Vred vart då Freja
    och fnyste av harm;
    hela asasalen
    under henne skalv,
    och brisingasmycket
    brast ifrån halsen:
    »Den mangalnaste
    månde jag vara,
    om jag med dig åker
    till jättarnes bygder.»

    14.
    Tillsammans voro alla
    asar på tinget
    och asynjorna alla
    att överlägga,
    och mycket rådslogo
    mäktiga gudar,
    huru Lorrides hammare
    de hämta skulle.

    15.
    Då yttrade Heimdall,
    av asar den vitaste, -
    han visste väl framtiden
    som vanerna annars -:
    »Bindom på Tor då
    brudelin;
    bäre han det stora
    brisingasmycket!

    16.
    Ned från midjan
    låtom nycklar skramla
    och kvinnokläder
    kring hans knän falla,
    och på bröstet
    breda stenar,
    och händigt vi skola
    hans huvud pryda.»

    17.
    Då yttrade Tor,
    asen den starke:
    »Mig skola asarne
    omanlig kalla,
    om mig binda jag lät
    i brudelin.»

    18.
    Då sade Loke,
    Lauveys son:
    »Tig du, Tor,
    med detta tal!
    Snart skola jättar
    gästa i Asgård,
    om dig din hammare
    du hämtar ej åter.»

    19.
    De bundo på Tor då
    brudelin
    och det bålstora
    brisingasmycket,
    läto ned från midjan
    nycklar skramla
    och kvinnokläder
    kring knäna falla,
    men på bröstet de satte
    breda stenar
    och händigt de
    hans huvud prydde.

    20.
    Då sade Loke,
    Lauveys son:
    »Jag skall som tärna
    träda i din tjänst;
    vi två skola åka
    till tursarnes värld.»

    21.
    Hemåt blevo bockarne
    båda drivna,
    spända i skacklar,
    springa de skulle.
    Bergen brusto,
    brann jorden i lågor;
    till Jotunheim åkte
    Odens son.

    22.
    Då sade Trym,
    tursarnes drott:
    »Stån jättar, upp,
    strön på bänkarne halm!
    Fören nu till mig
    Freja som hustru,
    Njords dotter
    från Noatun!

    23.
    Här gå på gården
    guldhornade kor,
    helsvarta oxar
    till hugnad för jätten;
    smycken har jag många,
    smiden har jag många
    Freja ensam
    ägde jag icke.»

    24.
    Snart till kvällen
    det kommet var,
    och öl blev buret
    på bordet åt jättarne.
    Tor ensam åt en oxe,
    åtta laxar,
    allt läcker, som kvinnorna
    bekomma skulle,
    Sivs man drack
    tre såar öl.

    25.
    Då sade Trym,
    tursarnes drott:
    »Var såg du brudar
    bita vassare?
    Jag såg ej brudar
    bita bredare
    eller mer mjöd
    en mö dricka.»

    26.
    Men den sluga tärnan
    satt framför dem
    och genmäle hittade
    att jätten svara:
    »Freja åt intet
    på åtta dagar,
    så gärna hon ville
    till jättarnes bygder.»

    27.
    Han lutade sig under linklädet,
    lysten att kyssa,
    men for tillbaka
    bort genom salen.
    »Vi äro Frejas ögon
    så fruktansvärda?
    Mig tycktes, att eld
    ur ögonen brinner.»

    28.
    Men den sluga tärnan
    satt framför dem
    och genmäle hittade
    att jätten svara:
    »Freja sov intet
    på åtta nätter,
    så gärna hon ville
    till jättarnes bygder.»

    29.
    In kom jättarnes
    arma syster
    och brudgåva
    bedja vågade:
    »Drag dina röda
    ringar av händerna,
    om vinna du vill
    vänskap av mig,
    vänskap av mig
    och välvilja all!»

    30.
    Då sade Trym,
    tursarnes drott:
    »Bären hammaren in
    bruden att viga!
    Läggen Mjollner
    i möns knä!
    Vigen oss tillsammans
    med Vars hand!»

    31.
    På Lorride hjärtat
    log i bröstet,
    när, hård till sinnes,
    han hammarn varsnade.
    Trym först han dräpte,
    tursarnes drott,
    och all jättens
    ätt han lamslog.

    32.
    Han ihjälslog den åldriga
    jättarnes syster,
    henne, som brudgåva
    bedit hade.
    Slag i stället
    för slantar hon fick
    och hugg av hammaren
    för hopen av ringar.
    Så fick Odens son
    åter sin hammare.


Upp | Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett