Sången om Vavtrudner

Om konung Raudungs söner.

- Översättning från isländskan av Erik Brate -

Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett



    Oden sade:
    1.
    »Råd du mig nu, Frigg,
    då fara att gästa
    Vavtrudner jag vill!
    Högst ivrig är jag
    att allvise jättens
    forntidskunskap fresta.»

    Frigg sade:
    2.
    »Hemma jag ville hålla
    Härjafader kvar
    i gudarnes gårdar,
    ty ingen jätte
    jag jämnstark känner
    med Vavtrudner vara.»

    Oden sade:
    3.
    »Mycket jag for,
    mycket jag frestade,
    mycket jag makterna prövat;
    det vill jag nu veta,
    hurudana Vavtrudners
    salar mig synas.»

    Frigg sade:
    4.
    »Lycklig du fare!
    Lycklig du åter komme!
    Lycklig du på vägen vare!
    Må, människors fader,
    din förmåga stå bi,
    då du samtal söker med jätten!»

    5.
    For så Oden
    att fresta jättens
    vida frejdade visdom.
    Anländ till salen,
    som Ims fader ägde,
    gick Ygg genast in.

    Oden sade:
    6.
    »Hell dig, Vavtrudner,
    nu till hallen är jag kommen
    att se dig själv, där du sitter.
    Först vill jag veta,
    om vis du är
    och gömmande all kunskap, jätte.»

    Vavtrudner sade:
    7.
    »Vem är den man,
    som i min sal
    slungar ut slika ord?
    Ut du ej kommer
    ur vår sal,
    är av oss du icke visast.»

    Oden sade:
    8.
    »Gagnråd jag heter:
    nyss, av gången tröttad,
    törstig jag trädde i din sal.
    Länge jag färdats,
    längtar att hälsas
    och att mig du mottager, jätte.»

    Vavtrudner sade:
    9.
    »Vi står du då, Gagnråd,
    på golvet och talar?
    Sätt dig på bänk i salen!
    Utröna skall vi,
    om åldrige talarn
    vet mer eller mindre än gästen.»

    Oden sade:
    10.
    »Ringa man,
    som till rik man kommer,
    tale, vad som hövs, eller tige.
    Ordsvall tänker jag
    illa båtar
    den, som kommer till kallsinning värd.»

    Vavtrudner sade:
    11.
    »Säg mig, Gagnråd,
    då på golvet du vill
    fresta din framgång,
    hur den hästen
    heter, som drager
    dagen över människor var morgon!»

    Oden sade:
    12.
    »Skinfaxe han kallas,
    som den klara dagen
    var morgon över människor drar.
    För den bästa av hästar
    han hålles av reidgoter,
    ljus sprider springarens man.»

    Vavtrudner sade:
    13.
    »Säg mig, Gagnråd,
    då på golvet du vill
    fresta din framgång,
    hur den hästen
    heter, som från öster
    drager natten över nådiga gudar!»

    Oden sade:
    14.
    »Rimfaxe heter
    den häst, som drager
    var natt över nådige gudar;
    ur munnen från betslet
    var morgon det droppar,
    och så kommer dagg i dalar.»

    Vavtrudner sade:
    15.
    »Säg mig, Gagnråd,
    då på golvet du vill
    fresta din framgång,
    hur den å heter,
    som åtskiljer
    jättars och gudars jord!»

    Oden sade:
    16.
    »Iving heter ån,
    som åtskiljer
    jättars och gudars jord;
    öppen skall hon rinna
    i alla tider,
    is bliver ej på den ån.»

    Vavtrudner sade:
    17.
    »Säg mig, Gagnråd,
    då på golvet du vill
    fresta din framgång,
    vad den slätt heter,
    där till slag mötas
    Surt och de milda makter!»

    Oden sade:
    18.
    »Vigrid heter slätten,
    där till slag mötas
    Surt och de milda makter;
    åt alla håll
    är den hundra mil,
    denna valplats dem visats an.»

    Vavtrudner sade:
    19.
    »Gäst, du kunnig är.
    Till jättens bänk kom!
    Låt oss sitta tillsammans och tala!
    Om huvudet, främling,
    i hallen vi slå vad,
    vem som av oss är visast.»

    Oden sade:
    20.
    »Säg du ett,
    om du äger förstånd
    och du, Vavtrudner, vet det,
    vadan jorden först kom,
    du kunnige jätte,
    eller den höga himlen!»

    Vavtrudner sade:
    21.
    »Av Ymers kött
    åstadkoms jorden
    och av benen berg;
    av rimfrostjättens huvudskål
    himlen blev skapad,
    böljan av hans blod.»

    Oden sade:
    22.
    »Säg du det andra,
    om insikt du äger,
    och du, Vavtrudner, vet det,
    vadan månen kom,
    som över människor far,
    sammaledes ock solen!»

    Vavtrudner sade:
    23.
    »Mundelföre heter
    han, som är månens fader,
    sammaledes också solens.
    På himlen vandra
    de varje dag skola
    för människorna tiden att tälja.»

    Oden sade:
    24.
    »Säg du det tredje,
    då man talar om din kunskap
    och du, Vavtrudner, vet det,
    vadan dagen kom
    som drager över människor,
    eller natten med nedan!»

    Vavtrudner sade:
    25.
    »Delling han heter,
    han är dagens fader,
    men natten av Norve föddes;
    ny och nedan
    skapade nådiga gudar
    att för människorna tiden tälja.»

    Oden sade:
    26.
    »Säg du det fjärde,
    då du frejdad är för kunskap
    och du, Vavtrudner, vet det,
    vadan vintern först kom
    eller varma sommaren
    bland visa gudar att vara!»

    Vavtrudner sade:
    27.
    »Vindsval han heter,
    som är vinterns fader,
    men Svasud är sommarens.»

    Oden sade:
    28.
    »Säg du det femte,
    då du frejdad är för kunskap
    och du, Vavtrudner, vet det,
    vem äldst av asar
    eller Ymers fränder
    i urtiden alstrades!»

    Vavtrudner sade:
    29.
    »Ett jätteantal vintrar,
    innan jorden var skapad,
    vart Bergelmer boren;
    äldre var Trudgelmer,
    och än äldre Aurgelmer,
    hans fader och farfader.»

    Oden sade:
    30.
    »Säg du det sjätte,
    då man skicklig dig kallar
    och du, Vavtrudner, vet det,
    varifrån jätten Aurgelmer
    bland jättars söner
    först kom, du kunnige jätte!»

    Vavtrudner sade:
    31.
    »Ur Elivågor
    etterdroppar stänkte;
    det växte, tills det vart till en jätte;
    därav våra ätter
    allesammans kommit,
    äro därför alla elaka.»

    Oden sade:
    32.
    »Säg du det sjunde,
    då man skicklig dig kallar
    och du, Vavtrudner, vet det,
    huru barn han fick
    den bålde jätten,
    då ej till gifte jättekvinna fanns!»

    Vavtrudner sade:
    33.
    »Under armen växte
    på väldige rimtursen
    mö och man tillsammans;
    fot med fot
    födde åt jätten,
    den vise, en sexhövdad son.»

    Oden sade:
    34.
    »Säg du det åttonde,
    då du anses kunnig,
    och du, Vavtrudner, vet det,
    vad det första är, du minnes,
    och det fjärmaste, du vet,
    du gömmer all kunskap, jätte!»

    Vavtrudner sade:
    35.
    »Ett jätteantal vintrar,
    innan jorden var skapad,
    vart Bergelmer boren;
    det är det första jag minnes,
    när förfarne jätten
    på urholkad ökstock lades.»

    Oden sade:
    36.
    »Säg du det nionde,
    då du nämnes vis
    och du, Vavtrudner, vet det,
    varifrån vinden kommer,
    som över vågen far!
    Aldrig man skönjer honom själv.»

    Vavtrudner sade:
    37.
    »Räsvälg han heter,
    som vid himlens ända sitter,
    en jätte med örns utseende;
    av hans vingar
    säges vinden komma,
    som far över alla folk.»

    Oden sade:
    38.
    »Säg du det tionde,
    då förtälja om gudars
    alla öden du, Vavtrudner, vet,
    varifrån Njord kom in
    bland asars söner,
    - över tallösa altare
    och tempel han råder -
    fast åt fader bland asar han ej föddes!»

    Vavtrudner sade:
    39.
    »I Vanahem han skaptes
    av visa makter
    och gavs som gisslan åt gudar;
    i åldrarnes ände
    skall han åter komma
    hem till de visa vaner.»

    Oden sade:
    40.
    »Säg du det elfte
    var med svärd de i gården
    var dag skifta duktiga hugg;
    de kora, vem skall falla,
    och från kampen rida,
    sitta sedan försonta tillsammans.»

    Vavtrudner sade:
    41.
    »Alla einhärjar
    i Odens gårdar
    var dag skifta duktiga hugg,
    kora, vem skall falla,
    och från kampen rida,
    sitta sedan försonta tillsammans.»

    Oden sade:
    42.
    »Säg du det tolfte,
    hur förtälja om gudars
    alla öden du, Vavtrudner, vet;
    var hemlighet om jättar
    och jämväl alla gudar
    på det sannaste du säger,
    du jätte, som gömmer all vishet!»

    Vavtrudner sade:
    43.
    »Om jättars hemlighet
    och jämväl alla gudars
    jag sanning kan säga,
    ty till varje värld
    jag vandrat har,
    till nio världar kom jag,
    ända nedom Nivlhel,
    hit avlida döda från Hel.»

    Oden sade:
    44.
    »Mycket for jag,
    mycket jag frestade,
    mycket jag makterna prövat.
    Vad för människor leva,
    medan den långa
    fimbulvintern varar i världen?»

    Vavtrudner sade:
    45.
    »Liv och Leivtraser,
    och leva de skola,
    gömda i Hoddmimers hult;
    morgondagg
    till mat de hava;
    de bliva människornas moder och fader.»

    Oden sade:
    46.
    »Mycket for jag,
    mycket jag frestade,
    mycket jag makterna prövat.
    Vadan kommer sol
    på den släta himlen,
    när ulven denna sol hunnit upp?»

    Vavtrudner sade:
    47.
    »Alvrodul föder
    en fager dotter,
    innan henne ulven hunnit upp;
    hon skall gå,
    när gudarne dö,
    en mö på sin moders vägar.»

    Oden sade:
    48.
    »Mycket for jag,
    mycket jag frestade,
    mycket jag makterna prövat.
    Vilka äro de flickor,
    som fara över havet,
    och med klokhet och kunskap färdas?»

    Vavtrudner sade:
    49.
    »Tre väldiga floder
    falla över bygden,
    som Mogtrasers möar behärska;
    ödets gudinnor
    de enda i världen,
    dock bland jättar de fötts och fostrats.»

    Oden sade:
    50.
    »Mycket for jag,
    mycket jag frestade,
    mycket jag makterna prövat.
    Vilka asar råda
    för gudarnes ägor,
    då Surts låga slocknar?»

    Vavtrudner sade:
    51.
    »Vidar bor och Vale
    i de vigda gudaboningar,
    när Surts låga slocknar;
    Mode och Magne
    skola Mjollner hava,
    då Vingners strid har stannat.»

    Oden sade:
    52.
    »Mycket for jag,
    mycket jag frestade,
    mycket jag makterna prövat.
    Vad blir Oden
    till undergång,
    då alla gudar förgås?»

    Vavtrudner sade:
    53.
    »Ulven skall sluka
    Aldafader,
    men honom skall Vidar hämna;
    kalla käftar
    han klyva skall
    på vargen i stridens stund.»

    Oden sade:
    54.
    »Mycket for jag,
    mycket jag frestade,
    mycket jag makterna prövat.
    Vad sade Oden
    i sonens öra,
    innan denne å bålet bars?»

    Vavtrudner sade:
    55.
    »Ingen vet,
    vad du i urtiden
    sade i örat på sonen.
    Med åt fallet vigd mun
    min forntids kunskap
    och gudars öden jag omtalt.
    Med Oden själv
    jag skiftat visdimsord;
    du av alla väsen är visast.


Upp | Tillbaka till Eddan | Tillbaka till Att läsa | Tillbaka till Sida Ett