Klipp ur manuskriptet:

Hassen får besök av doktor Widelius:


WIDELIUS
(utanför dörren )
Det är doktor Widelius!

(Fatima släpper in doktorn)

WIDELIUS
(doktorn, en spenslig, glasögonprydd man med orolig blick, kommer in )
Goddag. Det är er mans arbetsgivare som har skickat hit mig. Jag ska undersöka er man för att se hur det är fatt med honom. För att se om han är arbetsför eller ej.

FATIMA
Varsågod. Där ligger min man.
(suckar )
Min stackars man, stort broblem, stort broblem!

WIDELIUS
(stannar till vid tröskeln till sovrummet, sniffar )
Hm ... Vad gott det doftar hos er.

FATIMA
Därute stank ... Blod ... Lik ... Vi är hederliga människor. Och vi har inga brott på samvetet.

WIDELIUS
Det luktar kaffe ... Ljuvligt kaffe!

FATIMA
Arabiskt kaffe ... Vill ni ha?

WIDELIUS
Hemskt gärna ... Jag älskar allt arabiskt. Men inte nu. Nu måste vi lämnas ostörda, fru Ben Djamil.

(Fatima går till köket. Doktor Widelius går in i sovrummet, räcker fram handen till Hassen )


WIDELIUS
(med ett stort leende )
Du kan kalla mig Torsten. Och du heter Hassen, inte sant?

HASSEN
(förvånad )
Ja, doktorn. Hassen Ben Djamil ...

WIDELIUS
Det räcker nog med Hassen, inte sant? Som jag nyss sa till din fru, jag älskar allt arabiskt ...
(lägre röstläge )
Särskilt arabiska män ... Dom är så stiliga! Precis i min smak! Tjocka svarta mustascher ...

HASSEN
(ser misstänksamt på honom )
Är ni verkligen läkare, doktor Widelius?

WIDELIUS
Torsten, var det. Torsten! Du kan även kalla mig för Totte om du är riktigt snäll ... Eller hellre, riktigt stygg!
(knuffar honom lätt med armbågen )
Vad säger du om det?

HASSEN
(orolig )
Vem är det som har skickat er hit?

WIDELIUS
Herr Andersson, din arbetsgivare så klart! ... Han vill veta om du verkligen är så sjuk att du inte kan arbeta.

HASSEN
Jag har aldrig sagt att jag är sjuk. Jag har bara sagt att jag är rädd! Väldigt rädd!

WIDELIUS
Det duger nog ska du se. Är rädslan tillräckligt stor så urartar den lätt till sjukdom. När själen lider så lider mest kroppen. Därför kan vi läkare, genom att undersöka kroppen, se hur det är fatt med själen.

HASSEN
(orolig )
Tror doktorn att det är allvarligt?

WIDELIUS
Klart att läget är allvarligt! ... Men vi ska ordna det här ska du se ... Jag kan nog se till att du blir sjukskriven en kortare period ... Eller en längre period om du hellre vill.

HASSEN
Tills dom har gripit mördaren?

WIDELIUS
Sjukpensionera dig, menar du? ... Ja, det är inte omöjligt ... Det beror som sagt på dig. Det beror helt på dig Hassen. Få se ... Ta av dig skjortan till att börja med.

(efter viss tvekan tar Hassen av sig skjortan )

WIDELIUS
Åh ... vilken härlig hårig bringa du har! Och vilka stora starka armar du har! ... Gapa, få se!

(Hassen gapar, alltmer orolig )

WIDELIUS
Och vilka vita, stora, fina tänder du har!

HASSEN
Ni påminner mig om en saga jag hörde en gång på TV ... Det var om en varg som var utklädd till mormor. Eller kanske tvärtom ...

WIDELIUS
(tar också av sig skjortan )
Jag kan massor med sagor! Jag kan berätta dom för dig nån gång om du är snäll ... Det var en gång ... Nej, en annan gång ... Säg sex, får jag höra.

HASSEN
S...sex

WIDELIUS
(trycker sig lidelsefullt med bar överkropp mot Hassen )
Sextiosex.

HASSEN
(tvär, mycket ogillande )
Sextiosex ... Ni stinker sprit!

WIDELIUS
(upphetsat )
Det är för att hålla stanken på avstånd. Många har börjat ta till flaskan för att stå ut med soplukten. Och ångesten ... Se mig djupt i ögonen och säg nu sextionio med en riktig basröst.

HASSEN
(gällt )
Sextionio? Aldrig! Snuskhummer!

WIDELIUS
(kramar förtvivlat om Hassen )
Snälla ... Vi kunde rymma tillsammans. Långt från denna stinkande stad. Denna småskurna stad där människorna är levande döda ... Jag har länge beundrat dig på avstånd, när du körde förbi min mottagning i din stora härliga röda sopbil ... Du ... vi kunde ge oss av till en öde ö ... utan sopor. Jag skulle sjukskriva dig för evigt. Vi kunde gömma oss i en öken om du hellre vill det. En oändlig öken! ... Ren ... Skimrande som guld! ... Se solnedgången ... Eller soluppgången om du är morgonpigg. Medan kamelerna vaggar längs horisonten över sanddynerna ... Åh vilka härliga axlar du har!
(omfamnar Hassen ännu mer lidelsefullt )

HASSEN
(vrålar )
Faatiimaa!!


Tillbaka till "Om pjäsen"