Ratatoskrubrik

Tillbaka till Artiklar
Tillbaka till Intro

Två sidor av hamnskifte

Att skifta hamn kan sägas ha två sidor.

Det verkligt svårbemästrade är att låta sin frisjäl ta fysisk form, antingen i mänsklig eller djurisk gestalt. En shaman med den förmågan försätter sig i trans och projicerar ut sitt medvetande utanför kroppen. Där får han det att anta en fysisk eller halvfysisk form. I vissa fall behöver shamanen inte vara i trans och kan på så sätt befinna sig på två ställen samtidigt. Den projicerade kroppen skiljer sig från den vanliga genom att den inte kan äta. Så om man möter en trollkarl som man misstänker är ute och går i sin andekropp, pröva att bjuda honom på mat så ser man hur det ligger till.

Det kan också tänkas att han projicerar sitt medvetande in i djurskepnad, ofta i form av sin fylgia (fylgia är det nordiska namnet på vårt kraftdjur eller personliga skydds- och hjälpande). Den berömde bärsärken Bodvar Bjarke kunde uppträda som björn på slagfältet medan hans kropp låg försänkt i dvala. Man kan också känna igen ett sådant djur om man nu skulle stöta på ett. Det som inte förändras är nämligen ögonen så genom dem kan man kanske känna igen personen. Sammalunda om man skulle möta en hamnskiftad trollkarl i sina drömmar; kolla ögonen och på dem kan han kännas igen. När vi talar om ögon bör nämnas att om man möter någon med röda ögon så bör man vara på sin vakt, sådana personer, eller djur, är inte att leka med.

Men dessa former av hamnskifte tänkte jag inte gå in närmare på. De kräver att man har tillgång till stora mängder av sin egen energi (eller megin) och det är få som har det. Enklare är att börja med att förändra utseendet av sin fysiska kropp. Ja, det kanske inte låter så enkelt precis men det handlar mer om att förändra det intryck man gör, hur man uppfattas av omgivningen, inte att förändra sig fysiskt.

Ett bra sätt för att börja lära sig detta är att gå ut i naturen och försöka göra sig till ett med omgivningen, att smälta så in i naturen att man blir ett med den och praktiskt taget osynlig. Att hamnskifta till skog om man så vill. Det gäller då att stilla sitt sinne, dämpa sin inre dialog och dra samman och förändra sin aura. Det här kan vara en rolig övninga att leka med. Man märker om man lyckas när det kommer vilda djur helt nära eller när det går förbi människor på nära håll som inte ser en.

Man sjunker in i omgivningen och börjar uppleva sig som den. Ens medvetande förändras och man märker att ens varseblivning av omgivningen blir en annan. Man kan börja bli medveten om ljud och rörelser, dofter och förnimmelser som man inte är medveten om i vanliga fall. Man kan även i mörker tidigt upptäcka om det är någon som närmar sig. Men det kan krävas att man ägnar flera timmar
åt att uppnå detta. Man kan också göra det inomhus och hamnskifta till en fåtölj eller en filt i en soffa. Det är alltid lika kul att säga något en stund efter att någon annan kommit in i rummet och på så sätt överraska vederbörande ordentligt


Bodvar Bjarke


Upp
Tillbaka till Artiklar
Tillbaka till Intro