Tillbaka till Historik Tillbaka till Intro Om sejdhjällen på Hanstafältet

Lördagen den 9/5 1998 hade vi en rejäl vårsejd, och sedan rev vi och eldade upp den gamla gistna sejdhjällen som Trase en gång byggt. Denna hjälle, som tjänat trofast under många sejder, hade slutligen blivit alltför utsliten och vinglig för att man med gott samvete skulle kunna släppa upp någon stackare att sitta på den. Så nu var det dags att riva ned för att ge plats för nytt. Under sommaren var det konstutställning och installationer över halva Hansta, och en hel del av det var riktigt inspirerande och vackert. Det var därför också mycket lägligt att riva före sommaren, och bygga nytt i höst. Redan under våren fanns idéer och planer, och en av de mer aktiva i planerna var Max, som senare också framställde en ritning över hela bygget. Ritning över sejdhjällen. Lördagen och söndagen den 19/9 blev det sejdhjällebyggardag ute på Hanstafältet. Men redan några dagar tidigare arbetade Max och Aldo ohyggligt hårt med att samla in virke i Nackareservatet, och lördagen gick främst åt till att frakta allt virket ut till Hansta. Hjällen skulle byggas utan spik, utan skruv, utan rep. Allt skulle pluggas ihop enligt gammal teknik. I flera dagar byggdes det, med Max som arbetsledare, men till höstdagjämningen skulle det bli klart - och det blev det! Vissa småjusteringar fick skjutas på framtiden, men sejda kunde man i alla fall göra!. Sejdhjällen under slutmontering. Onsdagen den 23/9 blev det höstdagjämning, med ceremoni ute på Hanstafältet. Efter en öppningsceremoni och en lätt förvirrad vandring till källan gjordes en sedvanlig gemensam trumning. Efter detta blev det äntligen dags att inviga den nya hjällen med en sejd. Max, som ju stått som byggherre för den höga, vackra hjällen, gick upp och gjorde sin första sejd. Den blev kraftfull, och det verkade som att fältets rådare och väsen gillade vårt tilltag. Under hösten och vintern har hjällen blivit både lätt tilltygad och påbyggd, stegen blev klar, och till Jolnir företogs också ett par sejder, som för många upplevdes starka och goda. Några Ratatosker, däribland Max, hade känt av att det var rätt så kaotiska energier ute på Hansta, så den första sejden handlade specifikt om återskapande av balans och harmoni på sejdplatsen. Under 1999 har hjällen tyvärr utsatts för en hel del åverkan, och någon gång under hösten fälldes den helt och hållet. Delarna verkar vara intakta, men våren får utvisa om det går att montera ihop den igen, eller om vi än en gång måste bygga en ny hjälle. Det sista har med all sannolikhet ej sagts om denna hjälle, och här lär hamna fler historier vad det lider, om Gudarna får som de vill. Eder krönikör, Carl Johan Rehbinder. Tillbaka till Historik Tillbaka till Intro